Förvånade mig själv denna kyliga kväll när jag plötsligt kände en otrolig energi, motivation och lust att träna skiten ur mig. Fy fasen så välbehövligt och ROLIGT!
Varenda cell vibrerar av hopp om livet! Antar att varenda muskelcell kommer att vibrera av smärtor i morgon fast det går ju över:) för jag har faktiskt nått ett mål som legat långt upp på listan över saker jag vill klara av: armhävningar från huvudstående till handstående, många gånger!!! Så otroligt stolt jag är över min prestation:)
Jag började nästan ge upp eftersom träningslusten varit obefintlig, men så kände jag det där jävlaranammat som hållt sig borta bra många månader...
Det har tagit på krafterna att byta jobb, byta stad och byta vardag... Jag fattar inte själv att vi fixat allt, jag och mina ungar och de fina vänner vi har som hjälpt oss. Men nu är vi på plats, vi börjar hitta rutiner för att leva här tillsammans. Vi börjar hitta någon form av normal vardagsork igen. Inte varje dag man har energi...men dagarna kommer oftare nu. Det värsta är att det går åt så himlans mycket MAT när man tränar. Är ju hungrig mest hela tiden!
Fast det stabiliserar sig väl det där med ämnesomsättningen...
Glad att jag är hungrig faktiskt, det är ett tecken på att jag mår bättre och bättre...
Vilka vänner vi har som funnits med och stöttat hela vägen och som finns för oss nu! Ni har fått hålla ihop mig när jag gått sönder och inte orkat och ni står fulla av glädje och tilltro till min förmåga när ni ser att jag är stark. Vänner är något man förtjänar och jag är ordlöst tacksam över att vi finns för varandra...
Det hade inte gått utan er.
Det hade inte gått utan mod heller.
Eller alla tankevurpor.
Man lär sig nåt nytt varje dag. Det finns liksom alltid ett uns BRA saker i varje dag.
Om man tänker efter:)
Ta väl hand om Er:)<3 p="">
