söndag 22 maj 2016

Hellre fysisk smärta än inre tvivel

Min tatuering och en medalj på ett och samma kort:)
Börjar känna att jag tänt en stjärna som leder mig rätt:)

Kände att självkänslan och självförtroendet behövde lite boost så jag köpte ett startbevis och åkte ner till goda vänner i Göteborg. Det blev målgång efter mitt tredje Göteborgsvarv och jag är mer än nöjd. Jag har övervunnit mycket rädslor nämligen. Jag vågar tro på att kroppen håller nu! Lyckades anpassa farten så att ansträngningen skulle bli lagom för att orka hela varvet. Ungefär som med livet i övrigt, när man har ett mål i sikte och kan beta av delmålen allt eftersom, tills man kan spurta i mål och klappa sig på axeln för en väl utförd prestation:)

Det känns bra.
Som man bäddar får man ligga. Hellre smärta i knät än att inte ens försöka. Hellre fysisk smärta än inre tvivel...

/Mia

onsdag 18 maj 2016

Godaste kaffet jävlaranamma!!!

Det godaste och starkaste kaffet drack jag liggandes på mage på stranden i Anthony Quinn Bay, Rhodos, Grekland...Man tycker väl så för att allt var så härligt inuti och utanpå just då...preciiis vad jag behövde då. Ny energi, lite nytt mod att våga saker, nya perspekriv, skratta så att magmusklerna krampade...Ja...jag behövde putta saker bakåt, bortåt för de fick inte plats. Mina vänner berikade dagar och kvällar och tillsammans hittade vi en sån där go Vi gör en vavivillgrej av alltihop.Så tacksam även av att vi kunde skapa en sån skön atmosfär .

Kraschade rejält tidigt i våras och nu är jag ifatt och känner mig stark och full av jävlaranamma. Ingenting kan nånsin få mig dit igen. Aldrig. Jag har fan fått nog av mitt gamla sätt att tänka och leva så nu har jag sedan några månader tillbaka bäddat för att att NU...är det genomförbart. Det där nya Mia-livet.Jag kanske tappar vänner på vägen, som inte tuffar på samma spår...så kan det vara. Fast jag tror ändå att det nya som jag möter kommer att kompensera mig personligen i form av nya spännande människor vars historia jag inte ens tagit del av ännu..men jag är så redo att tillmötesgå mina nya vänner.De äkta vännerna håller hårt i mig:)

Det ska bli så underbart att om 13 dagar uppleva stränderna i Grekland igen. Shit vad galet att bara åka igen, en och en halv månad senare :) Men nu blev det bara så. Jag längtar efter att känna längtan. Det kan faktiskt komma dithän att man bara står där och jobbar utan vidare planer och det är heeelt ok. Man gör det för att man vill och måste för att få vardagen att rulla på.Men så kan man prata medmänniskor om lite djupare saker och inse att: näe...det rullar på...längtan...nä den känslan infinner sig inte...

Jag har börjar längta igen. Efter snabba leenden, bekräftelse på att det HÄR är menat, så HÄR ska det rulla på. Längtat efter blicken i min spegelbild på morgonon som säger: ja du hinner i 25 minuter. 6.00. Så blir det spring eller workout 25 minuter innan 6.30? Ibland blir det så faktiskt! Fatta hur gött det är att komma nytränad, nyduschad till jobbet med ett leende som värmer de flesta...;)

Jag har en ny bil! Supernöjd!
En inglasad balkong som ska inredas snart.
Nytt jobb som väntar...känns pirrigt att äntligen få göra det där jag ville när jag utbildade mig till gymnasielärare: utbilda och coacha utifrån individers egna förutsättningar! Ska bli så otroligt roligt!
Och så en resa. Lite semester innan nya jobbet drar igång. Det är jag absolut värd!

Jag är tacksam för all tur som givits mig nu när jag ska pröva mina vingar. jag är också tacksam för att jag står där jag står nu... Jesus är säkert med på ett hörn, och karman... Det är mycket som finns med och som påverkar. Gäller att våga tro.

Så Tack för tro
/Miafideli