Ja nu händer det grejer kan jag lova. Fortfarande lite i chocktillstånd men GLAD. Tror väl att jag tänkt rätt och planterat frön på ett ärligt, eftertänksamt, moget och förnuftigt sätt...
Det gav utdelning i form av framtida positiva förändringar på alla möjliga plan. Ja där ser man...:)
Jag hoppas att de som står mig närmast förblir där, oavsett mina val. Äkta hjärtevänner stöttar en oavsett vad man väljer. Man låter varandra flyga fritt för att man vet att den andra kommer att växa av att lufta vingarna, sen finns man där med öppna händer när de vill landa en stund...
Jag tror på att frihet skapar band som håller livslångt. Ger man varandra ( vänner, familj, partners) andrum, spelrum och rum för själen så kan man känna sann lycka och förmedla det. Bara man gör sitt bästa, mer ska man inte begära av sig själv.
Det ÄR härligt att vara medkännande och göra gott. Det ÄR lättare att förmedla glädje om man mår bra. Så man får helt enkelt börja med sig själv, för ingen annan kan ta tag i nåt så unikt som ens eget liv. Det är inte lätt men det blir å andra sidan inte svårare än ens rädslor gör det till.
Där någonstans började jag: Vad förmedlar jag till mina barn? Vad är jag rädd för? Varför är jag rädd för det? Hur skulle allt vara om jag inte var slav under mina rädslor? Vad är det värsta som kan hända? Vad är det bästa som kan hända?
För mig gick det värsta och det bästa hand i hand. Ofta är man livrädd för det man inte vet något om eller för att det inte fungerar, det här LIVET man prompt ska hålla på att leva trots att man tycker man gett allt och inte behöver mer motgångar. Samtidigt fanns en panikfylld nyfikenhet...hua!
Jag bestämde mig för att TRO på det där jag inte vet något om. Antingen landa tryggt på fast mark eller att bli tvungen till att flyga för att se om vingarna bär...ja upp till bevis om jag litar på min egen förmåga.
Det blir som det blir. Ska inte underskatta mig mer,
jag duger ju till mer än vad jag trodde faktiskt:)
Nu blundar jag hårt och ler medan tummarna hålls, varje morgon.
Jag känner TRO. O det är gött:) DET förmedlar jag till mina barn: tro på att du kan nå dit du vill!
/Mia
