lördag 9 april 2016

En dålig bild av nåt bra

Ingen vidare bild egentligen...men en självis i dåläget efter flera kilometers löpning var inte representativ för känslan:)
Jag ägde liksom. Fixade rundan, fylldes av endorfiner, värmdes av glädje... då är himlen o solen mer omfattande som perspektiv :)
Dessutom Gick jag sista biten och då är det lätt att fastna i nuet, fotandet. Jag tog mig tiden.

Annars då...?
Jorå.
Det går framåt.

Jag har hållt mitt fokus, följt planen.

Gör vad jag vill för att jag Kan.
Blir skitbra. Allt ordnar sig liksom.

Lite pirrig men det hör till.

Frihet, Godhet och Välvilja är livets Kär-lek.
/Mia