Träsmak i rumpa och smaklökar

Löpartur i Åbackarna:) En helt vanlig start på en julisöndag🌞

Så skönt att allt börjar pussla sig på plats... Det har varit några fantastiskt enkla veckor att leva i kappsäck innan vi fick flytta in i nya lyan, och nu kan vi boa in oss med en miljon saker...🤔 Vad har man så mycket prylar för? Det räcker ju med det som får plats i en resväska😂

Såklart känner jag mig lite trött fast för varje dag fylls energin på. Men jag mår så himla grundbra! Har ju upptäckt vidunderliga saker på några veckor när livet fick en twist:) Mer om det en annan gång...

Just nu sitter jag med min väninna och dricker kaffe på balkongen. Vi har kommit fram till att är fullt möjligt att känna av träsmak både i rumpa och smaklökar... Jag måste nog förvara kaffet i en plåtburk i stället för träburk.
Och investera i sköna utemöbler!

Lyxproblem är så himlans sköna, de är mer som skira bomullsstråk över himlen. Inga mörka moln. Tacksam:)

Ta hand om varann!

 En helt vanlig start på en julisöndag🌞. 

Så skönt att allt börjar pussla sig på plats... Det har varit några fantastiskt enkla veckor att leva i kappsäck innan vi fick flytta in i nya lyan, och nu kan vi boa in oss med en miljon saker...🤔 Vad har man så mycket prylar för? Det räcker ju med det som får plats i en resväska😂

Mår rumpan bra är Mia glad!

Ontskönt att stretcha efter rundan. Tänk vad mycket nytta man har av ett köksbord:)

Idag har jag varit hos min mycket kompetente naprapat Andreas som bokstavligen satte fingret (eller tummen? Knogen? Hela armbågen? nåt svinhårt, whatever) på mitt löparproblem: knäet!

Fast den triggerpunkten satt liksom djupt inne i SKINKAN o hääärregud så in i h_e ont det gjorde!!! Hela benet hade tandvärk liksom. Värst var det vid knäet... Efter en lååång stund av kvidande med tillhörande tårar släppte det efter... Man bör inte ha mascara på ögonfransarna när man är på naprapatbehandling för den blir kvar på pappret runt det där hålet man har ansiktet i liksom... och under ögonen, så man får tvättbjörnslook.
Jag var lagom snygg när jag skulle guida deltagare på Kompetensmässan på Stadium Arena direkt efter det ha ha:)

Himla bra mässa det där! Gott om personal vid montrarna så att många kunde stanna till och prata med någon representant. O alla bjöd på godis:)

Jag var ju tvungen att ta en löparrunda i kväll och prova om behandlingen gett snabba resultat. Jag kan konstatera: mår rumpan bra är Mia glad! Funkade asbra att springa tjoohoo:)

Hörrni ta hand om Er och varandra, vi lever Ett liv. En kort stund av kvalitetstid är mer värd än minutrarna du avsatte ifall du mår bättre efteråt än innan...

/Mia

Buss 22 till city

La Explanade de Espana, på riktigt:)

Fredag…skönt att jag är utvilad. Hemresa i morgon och sedan har jag lördag och söndag att softa, tvätta, fixa…Ska bli skönt att komma hem.

Känns som jag njutit av ljuset och solen varenda sekund. Det var inte hela världen att knäet strejkade för med tejpning fungerade det ju att promenera! Jag tog, mot alla odds ( tillfällig magkrasch) buss 22 till Alicante stad för att se mosaiken på riktigt.

Fastnade i ögonblick av Kodak-moments. Jag är hopplös när jag är inne i min lyckobubbla. Går och ler medan jag insuper ljud, dofter (alltså rökelsepinnar överallt?)
saker som händer omkring mig…och så plötsligt ser jag DET DÄR. Inget som stoppar eller stör. Kurs rakt fram mot mitt ögonblick…

Lagom med coola saker
som jag insåg att jag inte skulle
 få plats med i resväskan...

Jag hade lust att fota en duva sådär ur grodperspektiv fast där lyckades jag hejda mig…Jag pallade inte att lägga mig på mage. För den har varit liite för aktiv så att säga, på morgonen…
(I morse var jag närapå att ramla ner i helvetesgapet… Min mage talade högt och tydligt om att Nu är det nog med nyheter i bakteriefloran!!!
Dimor comp är min vän i nöden, och vatten. Och TRO förtusan!!!
Ja och så vänner som har tid att tycka lite synd om mig och ge mig råd om ätbara saker utomlands…)


Tid…
Det är nog en av de saker jag uppskattar mest. Både den jag kan ge andra och den jag får av människor. Genom att finnas där hoppas jag att jag förmedlar uppskattning och respekt samtidigt som jag gör mitt bästa för att lyssna och förstå.
När man möter människor med öppet sinne blir allt så enkelt. Fullt förtroende för att man gör det bästa man kan. Det kan ta tid att bygga upp ett förtroendekapital och det krävs en del av individen för att lyckas och det är STORT att få någons förtroende. Det ska man förvalta väl!
Det är inte klokt hur lätt det plötsligt är att leva med sig själv när man putsar på självbilden och litar både på sig själv och andra!
Nä det är inte fixat och klart på en pissekvart. Man får restaurera och omkonstruera hela tiden. Fast om man har tron på sin styrka med sig hela tiden, alltså schyssta verktyg, bra strategier, rimliga delmål, så löser det sig!
Parantes och perspektivbyte:
(Det går även om man talar olika språk med! Blir väl inga djupare intellektuella samtal men man kan få gott käk iaf. Behoven tillgodosedda och alla nöjda:)

Jo men det var väl nog babblat för i kväll.
Tack för uppmärksamheten och…

Ta hand om er♡

Fångade dagen;)

Sitter och bloggar på en strand…
Solen har precis gömt sig bakom berget och det är fortfarande värme i luften…
Idag har jag sprungit, njutit och älskat vinden…
Jag älskade lite för långt tyvärr…knäet gjorde sig påmint. Kände att det bara var att resignera…
Det var skönt på sätt och vis. Många måsten bara suddades ut…Och här är jag med bara viljor😃

Det fick mig att totalt varva ner!
Jag har solat och varit still heeela dagen…nästan.
Lite stretch-yoga var välbehövligt. Ganska befriande att tänka bort människor i närheten. Koppla bort-koppla av…

Snart dags för kvällsmat och sömn…
Gränsen mellan behöver och vill är överskriden. Det här är jag värd♡

Alicante

Ja... jag bestämde mig för Alicante för några veckor sedan...
Ni vet...när livet suger som mest...och känns bottenlöst...ja då behöver man bestämma sig för om det ska fortsätta kännas så eller förändras...

Själv kände jag att mina besparingar kom till nytta just där och då... förändringsprocess på G...

Fotot ovan är från idag när jag lyckades hålla mig still och sola en stund. Förundrades över naturens under...som runda bollar av...ja gud vet vad...o så insåg jag med ens hur lite jag vet...
Om allt.

Alla talar snabb spanska. Mina spanjorer på hotellet försöker lära mig att åtminstone uttala rumsnumret rätt...

Jag suger verkligen på spanska!!!

Men med teckenspråk och engelska lyckas jag inhandla diverse förnödenheter i en butik...

Nåväl. Det går bra. Jag får min löpning, mina promenader och fotande.
Nöjd.

Ljusbad i februari

Måndag som badat i ljus:) Känns så otroligt skönt...samtidigt är det som det finns en onåbar känsla inuti av rastlöshet, lite stress så fort solen visar sig. Det är ju så himlans mycket man vill göra, känna, uppleva så tankarna griper mig bort stundvis, från Här och Nu....

På seneftermiddagen kommer den barmhärtiga tröttheten som får oss att sakta ner, äta tillsammans och som nyss, en kopp kamomillthé som rundar av dagen...

Gu så skönt det ska bli att få krypa ner under täcket. 

Önskar Er en fin tid:)

/Tjött Mia;)

Kyligt men lustfullt uppvaknande

Förvånade mig själv denna kyliga kväll när jag plötsligt kände en otrolig energi, motivation och lust att träna skiten ur mig. Fy fasen så välbehövligt och ROLIGT!

Varenda cell vibrerar av hopp om livet! Antar att varenda muskelcell kommer att vibrera av smärtor i morgon fast det går ju över:) för jag har faktiskt nått ett mål som legat långt upp på listan över saker jag vill klara av: armhävningar från huvudstående till handstående, många gånger!!! Så otroligt stolt jag är över min prestation:)
Jag började nästan ge upp eftersom träningslusten varit obefintlig, men så kände jag det där jävlaranammat som hållt sig borta bra många månader...

Det har tagit på krafterna att byta jobb, byta stad och byta vardag... Jag fattar inte själv att vi fixat allt, jag och mina ungar och de fina vänner vi har som hjälpt oss. Men nu är vi på plats, vi börjar hitta rutiner för att leva här tillsammans. Vi börjar hitta någon form av normal vardagsork igen. Inte varje dag man har energi...men dagarna kommer oftare nu. Det värsta är att det går åt så himlans mycket MAT när man tränar. Är ju hungrig mest hela tiden!
Fast det stabiliserar sig väl det där med ämnesomsättningen...
Glad att jag är hungrig faktiskt, det är ett tecken på att jag mår bättre och bättre...

Vilka vänner vi har som funnits med och stöttat hela vägen och som finns för oss nu! Ni har fått hålla ihop mig när jag gått sönder och inte orkat och ni står fulla av glädje och tilltro till min förmåga när ni ser att jag är stark. Vänner är något man förtjänar och jag är ordlöst tacksam över att vi finns för varandra...

Det hade inte gått utan er.
Det hade inte gått utan mod heller.
Eller alla tankevurpor.

Man lär sig nåt nytt varje dag. Det finns liksom alltid ett uns BRA saker i varje dag.
Om man tänker efter:)

Ta väl hand om Er:)<3 p="">