Snart förändringar på gång

 

Så där...❤
#pausa #kamomill #ingenprestationspress #jagkanbaravara #älskadalltidochoavsett
#julaftonomtvådar

Men i morrn blir det rens, tvätt, packning, matlagning, disk och lite löpning. Vi är inne i en prettomånad och denna dagen blir min decembervardags kulmen...fast på ett roligt sätt. Jag gillar att laga min julmat:)

Är så tacksam över att må så bra som jag gör nu. Jag kan ju göra vad jag vill😊 O skita i att göra det som inte är lika kul. Huvudsaken är att jag gör det jag orkar för att nå målet: ett bantat innehåll i hemmet när det är dags att flytta.

Tre veckor kvar och sen drar vi till Norrköping. Jag och båda mina ungar ska bo ihop och det hoppas vi ska fungera bra. Vi har en asfin lägenhet med alla bekvämligheter så det borde funka. Planen är att börja odla groddar i fönstren och senare odla annat nyttigt i mina rabatter. Nu ska de äntligen bli av, mina odlardrömmar.

Ja så ska jag gymma och sjunga mä så det blir full tankning av det som jag gillar. Måla ska jag göra igen, fast denna gången med ordentlig plats för mina pryttlar...

När våren kommer ska jag utforska nya löparspår...

Och viktigtast är att jag ska ha kvalitetstid med mina hjärtevänner. Sitta länge, umgås läänge och ha det gött.

Dom som vill finnas kvar dom är kvar... Man får se lite vilka... Tror det blir väldans bra i allafall!

Nu är det daga att sova med min lille katte:)

Nattinatt;)

En dag till ända...
Har fyllt den med sånt jag tycker om: motion, kaffe, vänner och glädje.

Nej jag är inte hopp-o-studs-glad men det går, det flyter på. Om en månad är jag packad och klar och snart flyttar vi: jag och mina barn.
Känns fantastiskt bra att starta upp i en större stad som jag känt på i ett halvår nu. Jag gillar den! Det är ju så att plötsligt når man någon form av vägskäl och inser att det är dags att öppna dörren för nya, oskrivna kapitel. Befriande att känna att tamigfasen inget är omöjligt. Jag lever Mitt liv och formar det som Jag vill.

Fortfarande tampas jag och stretar på med att stärka mig, känna att jag duger bra som jag är. Det tar tid att hitta det genuina, det som känns äkta och det som är trovärdigt...fast det går framåt.

Jag vill verkligen känna att jag vaknar till en dag full av upptåg och glädje. Snart har jag fixat det. Snart är det min tid att poppa.

Jag vill ju gärna bli det där popcornet jag egentligen är.

Lite mer tid och lite högre värme så ska det nog bli aktivitet igen:)

Jag vill känna att jag lever och älskar villkorslöst.

Önskar Er allt gott och lovar att skriva när orden vill ut.

/Mia

Blöta fötter:)

Härom kvällen fixade jag fotbad åt min son. Vi myste framför teven och bara var.
Skönt, mitt i veckan, att känna hur mycket kvalitet det finns i gemenskapen fast man bara...är.

Jag har inga höga krav direkt. Enkla nöjen för enkla själar.

Skönt att leva lite saktare nu.
Hinna reflektera.
Hinna göra precis det jag vill.

Mm...inte många timmar jag har fritid men jag fyller den med bra grejer och då spelar inte antalet timmar så stor roll:)

Kram Mia

Några ord på tåget

Godmorgon!
Sitter på tåget och tittar ut. Rogivande att kunna förflytta mig till en annan stad samtidigt som jag kan betrakta natur och städer. Detta medan tankar morgontrött lägger sig i ordning så att hjärnan blir redo för dagens arbete...

Jag känner mig tillfreds om än lite trött på kvällarna. Blir många timmar på resande fot. Det är inte jobbigt att resa nej, nej. Det är väl tiden jag är ifrån en vardag som jag skulle vilja ha lite mer av.
Men kvalitetstid är värt mer än kvantitet. Man lär sig nåt nytt om sig själv hela tiden...

Vill hinna med att stå på huvudet så det får jag ordna...;)

Ro i hjärtat är det nu, äntligen. Finns inte ord för den där tacksamheten och värmen som bara vilar skönt inombords.

Måtte nu bilen bli såld med så man kan släppa det måstet! O bli skuldfri:)

Tack för alla fina gester nära och kära. Ni gör mig rik. O det är lätt att ge, förmedla godhet och glädje, när man känner sig hel. Finns inget jag inte skulle försöka ge om det skulle bringa lycka. Det vet ni nog.

Kram Mia

Grönt är rätt skönt

 Min tid är numera fylld av saker jag vill göra men också en längtan efter lite fler timmar på dygnet. I helgen strövade jag omkring i skogen med en go vän. Vi bara gick och pratade, fotade, åt blåbär och kollade av googlemaps då och då för att kunna räkna ut vilket håll vi var på väg åt :)

 Skönt att vara vid liv sådär på riktigt, i varje cell, trots att jag är i en virvel av massor nya intryck och lärdomar tack vare mitt nya jobb.

 Varje morgon tar jag tåget och far 10 mil österut. Morgonkaffet i min mugg på pendeln och ja...rutinerna börjar sätta sig.
Känns för närvarande bra att sitta på tåg några timmar varje dag för mitt arbete är så kul och givande!

Fast jag längtar till blåbärsrisen och den märkliga tystnaden i skogen. Den där tystnaden som ger sån efterklang så att det hörs i hela hjärtat.

Tur att det finns sommar och ljusa kvällar kvar, tur att det finns flera lediga dagar. Tur att jag omges av så mycket kärleksfulla människor. Jag är lyckligt lottad jag :)

/Mia

Poros 4-ever :)

Sista morgonpromenaden för mig. Magnerverna höll sig lugna några timmar...

Det har varit underbara dagar på Poros och jag är så tacksam för varje sekund! Vi har lärt oss så mycket om oss själva och om varann. Bugar mig ödmjukt inför livets villervallor och min vän som förstår mig in i det innersta. Vilken härlig och lärorik resa min vän Meri! Nästa stopp Lyckan:*

/Mia

Fjärde dagen

Idag har varit en lugn dag och tempot är borta. Som en duns. Är här och nu och känner mig väldigt trött. Det tar visst några dagar att landa...

Vi har badat i viken Love Bay. Väldigt vackert och mycket helglediga greker såg vi. Nu är vi tillbaka på hotellet efter lite middag. Klockan är inte ens 21.00 här men både Meri och jag tar kvällen med ro. Skönt att läsa och bara kuckelura.

I morgon ska vi kanske gå till ett kloster som ligger några kilometer bort. Får se om mitt skoskav läkt lite...annars får det bli sandaler.

God lördag:)
/Mia

Hälsoresan del 3. Generositet.

Idag var det varmt och lite fuktig, tung luft. Det blev frukost och sen direkt ner till stranden. Tyvärr började min bikiniunderdel ge upp så jag blev tvungen att ta en rask promenad till hotellet för att byta. Inget nudistbadande idag! Tänkte att Bra mä motion och doppet när jag kom tillbaka var värt hur mycket som helst. Så himla hett idag!

 

Största funderingen idag har varit: ska jag ta 20 eller 30 i solfaktor..  Sköna lyxproblem. Plockade lite stenar så jag får upp vikten på resväskan lite:)
 Jag Älskar små saker som påminner mig om sköna stunder och vad är bättre att ge till nära och kära?

Meri och jag har skrattat o pratat om hur mycket det betyder att man har vänner som verkligen helhjärtat önskar sin nästa det där lilla extra som förgyller livet. Generositet. Det är såå viktigt att både få det och förmedla det... Människor växer genom att ge och få och genom att visa godhet skapar vi ringar på vattnet...

Snart ska vi gå in till stan och käka. Misstänker att det blir grekisk sallad som förrätt. Aldrig fel.

I detta Nu börjar ro och lugn infinna sig. Sådär som det bara känns när jag är långt från alla måsten. Känns underbart att ha hittat ett sätt att hitta hem. Synd att det är så långt hemifrån... Kanske behöver man komma bort för att hitta vägen In. Fast då vet jag ju ett sätt nu. Lite bök, lite pengar, lite planering så... är man här:) Så lätt om man vet vad man vill.

Kram Mia

Hälsoresan dag två

 Morgonpromenad med Meri:) Det blev en runda på en halvmil längs med hamnen och i trånga gränder. Väldans pittoreskt och exotiskt! Det är inte var dag man ser hur människan anpassar sig till miljön så som byggherrar/damer verkar ha gjort här! Mestadels är det greker som bor här i sina "sommarhus" ungefär som vi i Sverige åker ut till våra kryp-in på helger och semestrar... Jag nöjer mig med naturen och min lilla inglasning jag...Vem vill ha ett kryp-in på Poros liksom!

 Nä men jag är inte bitter. Att få vandra här och känna doften av nya blommor, annat vattenoch blä: andra avlopp får mig att uppskatta att jag har hälsan. Vi har olika sätt att njuta och idag blev det beach för Meri och vandring för mig. Min vanding började ypperligt harmoniskt och glatt längd med havet. Sen kom det sig att bebyggelsen avtog och berg och skog tog över..

 Jag rädd som fasen när jag vandrade i bergen. Jag byggde upp en sån där hjärtklappning som inte är hälsosam  när man går i rask takt i 33 graders värme. OM någon hade velat skada mig under tiden jag jag gick uppför, uppför och uppför, helt ensam, jag mötte inte en enda själ(!) ungefär 9 km så hade jag varit körd.

 När paniken väl infunnit sig så fick jag jobba rätt hårt med mina planer. Tänkte att jag hör ju om jag möter en bil eller moped så då gömmer jag mig bland alla dessa pinjeträd.

 Jag mötte ingen. Fast jag började få ont om vatten så jag bannade mig själv för att ha planerat så jäkla illa... Efter nån mil fann jag en taverna. Jag klev in i en tom taverna och ropade "Hello?" Inte ett ljud till svar. Ska tillägga att jag höll på att försmäkta av vätskebrist så hjärnan var inställd på överlevnad...

Jag hittade kylen med Massor av vattenflaskor! Öppnade den och ropade igen. Inget svar. Övervägde snabbt hur jag skulle göra... Jag hade en 10 Euro-sedel... Skulle jag fylla på min flaska och lämna så mycket?

Äh, jag får la swisha dem när jag kommer hem...så jag gick, och gick och till slut...var jag framme vid hotellet igen. Jaa..det blev 2 mil idag, minst.

Kan lova att det inte var några problem att ligga still och sola sen...

Så fötterna fick en gedigen zon-massage idag med:) So far so good. Inga rännsketor än ha ha:)

Hälsoresan limited edition part one

Framme i Poros, Grekland sedan 9 i morse...
Jahapp då har vi nu, nio timmar senare, lyckats att hålla oss vakna sedan ungefär i går morse!
Ja det har blivit några powernaps men gu så trötta vi är!
I natt kom vi till Athens flygplats och där var det meningen att vi skulle sova till 06.00 men det gick bara inte. De spelade nån lustig musik på hög volym så man kom inte ens nära en dvala. Vid 3.00 gav vi upp och tog bussen till Pireus. Väl där förbarmade sig en taxichaufför över oss och körde oss till ett öppet fik. Där satt vi och kuckelurade till 6.00 tills vi blev rastlösa och promenerade bort till båtterminalen. Det var en seg väntan till 7.30 när vi fick gå ombord. Både jag och min vän somnade. Jag vaknade vid 8.30 (då båten hårt skumpade fram på Egeiska havet) av gamnackevärk och illamående plus att det var så KALLT för de hade en rejäl AC i båten. My God vad jag mådde illa! Svalde några gånger och sömnbristen tog överhand så jag somnade igen. Jag, i en båt som skumpar, somnar!!! Då är jag helt slut kan jag lova!

Väl framme petade vi i oss frukost och promenerade nån km till hotellet, checkade in och gjorde oss hemmastadda. Lite sol och en Mythos så kändes det bra trots en lång restid.

Vi hann med att promenera lite mer än en halvmil innan nya blåsan under foten ställde till det. Äh, jag går väl barfota i stället. Det gick bra. Nu har således varenda zon under foten fått sig en omgång så har jag rännsketa i morgon beror det på värsta utrensningseffekten.

Rena hälsoresan det här:)!
Fortsättning följer!

Hellre fysisk smärta än inre tvivel

Min tatuering och en medalj på ett och samma kort:)
Börjar känna att jag tänt en stjärna som leder mig rätt:)

Kände att självkänslan och självförtroendet behövde lite boost så jag köpte ett startbevis och åkte ner till goda vänner i Göteborg. Det blev målgång efter mitt tredje Göteborgsvarv och jag är mer än nöjd. Jag har övervunnit mycket rädslor nämligen. Jag vågar tro på att kroppen håller nu! Lyckades anpassa farten så att ansträngningen skulle bli lagom för att orka hela varvet. Ungefär som med livet i övrigt, när man har ett mål i sikte och kan beta av delmålen allt eftersom, tills man kan spurta i mål och klappa sig på axeln för en väl utförd prestation:)

Det känns bra.
Som man bäddar får man ligga. Hellre smärta i knät än att inte ens försöka. Hellre fysisk smärta än inre tvivel...

/Mia

Godaste kaffet jävlaranamma!!!

Det godaste och starkaste kaffet drack jag liggandes på mage på stranden i Anthony Quinn Bay, Rhodos, Grekland...Man tycker väl så för att allt var så härligt inuti och utanpå just då...preciiis vad jag behövde då. Ny energi, lite nytt mod att våga saker, nya perspekriv, skratta så att magmusklerna krampade...Ja...jag behövde putta saker bakåt, bortåt för de fick inte plats. Mina vänner berikade dagar och kvällar och tillsammans hittade vi en sån där go Vi gör en vavivillgrej av alltihop.Så tacksam även av att vi kunde skapa en sån skön atmosfär .

Kraschade rejält tidigt i våras och nu är jag ifatt och känner mig stark och full av jävlaranamma. Ingenting kan nånsin få mig dit igen. Aldrig. Jag har fan fått nog av mitt gamla sätt att tänka och leva så nu har jag sedan några månader tillbaka bäddat för att att NU...är det genomförbart. Det där nya Mia-livet.Jag kanske tappar vänner på vägen, som inte tuffar på samma spår...så kan det vara. Fast jag tror ändå att det nya som jag möter kommer att kompensera mig personligen i form av nya spännande människor vars historia jag inte ens tagit del av ännu..men jag är så redo att tillmötesgå mina nya vänner.De äkta vännerna håller hårt i mig:)

Det ska bli så underbart att om 13 dagar uppleva stränderna i Grekland igen. Shit vad galet att bara åka igen, en och en halv månad senare :) Men nu blev det bara så. Jag längtar efter att känna längtan. Det kan faktiskt komma dithän att man bara står där och jobbar utan vidare planer och det är heeelt ok. Man gör det för att man vill och måste för att få vardagen att rulla på.Men så kan man prata medmänniskor om lite djupare saker och inse att: näe...det rullar på...längtan...nä den känslan infinner sig inte...

Jag har börjar längta igen. Efter snabba leenden, bekräftelse på att det HÄR är menat, så HÄR ska det rulla på. Längtat efter blicken i min spegelbild på morgonon som säger: ja du hinner i 25 minuter. 6.00. Så blir det spring eller workout 25 minuter innan 6.30? Ibland blir det så faktiskt! Fatta hur gött det är att komma nytränad, nyduschad till jobbet med ett leende som värmer de flesta...;)

Jag har en ny bil! Supernöjd!
En inglasad balkong som ska inredas snart.
Nytt jobb som väntar...känns pirrigt att äntligen få göra det där jag ville när jag utbildade mig till gymnasielärare: utbilda och coacha utifrån individers egna förutsättningar! Ska bli så otroligt roligt!
Och så en resa. Lite semester innan nya jobbet drar igång. Det är jag absolut värd!

Jag är tacksam för all tur som givits mig nu när jag ska pröva mina vingar. jag är också tacksam för att jag står där jag står nu... Jesus är säkert med på ett hörn, och karman... Det är mycket som finns med och som påverkar. Gäller att våga tro.

Så Tack för tro
/Miafideli

En dålig bild av nåt bra

Ingen vidare bild egentligen...men en självis i dåläget efter flera kilometers löpning var inte representativ för känslan:)
Jag ägde liksom. Fixade rundan, fylldes av endorfiner, värmdes av glädje... då är himlen o solen mer omfattande som perspektiv :)
Dessutom Gick jag sista biten och då är det lätt att fastna i nuet, fotandet. Jag tog mig tiden.

Annars då...?
Jorå.
Det går framåt.

Jag har hållt mitt fokus, följt planen.

Gör vad jag vill för att jag Kan.
Blir skitbra. Allt ordnar sig liksom.

Lite pirrig men det hör till.

Frihet, Godhet och Välvilja är livets Kär-lek.
/Mia

Att prompt hålla på att leva bara för Att

HOPPSAN!

Ja nu händer det grejer kan jag lova. Fortfarande lite i chocktillstånd men GLAD. Tror väl att jag tänkt rätt och planterat frön på ett ärligt, eftertänksamt, moget och förnuftigt sätt...

Det gav utdelning i form av framtida positiva förändringar på alla möjliga plan. Ja där ser man...:)

Jag hoppas att de som står mig närmast förblir där, oavsett mina val. Äkta hjärtevänner stöttar en oavsett vad man väljer. Man låter varandra flyga fritt för att man vet att den andra kommer att växa av att lufta vingarna, sen finns man där med öppna händer när de vill landa en stund...

Jag tror på att frihet skapar band som håller livslångt. Ger man varandra ( vänner, familj, partners) andrum, spelrum och rum för själen så kan man känna sann lycka och förmedla det. Bara man gör sitt bästa, mer ska man inte begära av sig själv.
Det ÄR härligt att vara medkännande och göra gott. Det ÄR lättare att förmedla glädje om man mår bra. Så man får helt enkelt börja med sig själv, för ingen annan kan ta tag i nåt så unikt som ens eget liv. Det är inte lätt men det blir å andra sidan inte svårare än ens rädslor gör det till.

Där någonstans började jag: Vad förmedlar jag till mina barn? Vad är jag rädd för? Varför är jag rädd för det? Hur skulle allt vara om jag inte var slav under mina rädslor? Vad är det värsta som kan hända? Vad är det bästa som kan hända?

För mig gick det värsta och det bästa hand i hand. Ofta är man livrädd för det man inte vet något om eller för att det inte fungerar, det här LIVET man prompt ska hålla på att leva trots att man tycker man gett allt och inte behöver mer motgångar. Samtidigt fanns en panikfylld nyfikenhet...hua!
Jag bestämde mig för att TRO på det där jag inte vet något om. Antingen landa tryggt på fast mark eller att bli tvungen till att flyga för att se om vingarna bär...ja upp till bevis om jag litar på min egen förmåga.

Det blir som det blir. Ska inte underskatta mig mer,
jag duger ju till mer än vad jag trodde faktiskt:)

Nu blundar jag hårt och ler medan tummarna hålls, varje morgon.

Jag känner TRO. O det är gött:) DET förmedlar jag till mina barn: tro på att du kan nå dit du vill!

/Mia

Plocka russin och hamna rätt

Sådär satt jag på ett berg. Minns att jag satt och mindes och inte sällan kom känslan av misslyckande och tårar av...känslan av litenhet. Jag borde ha uppnått det här och det här nu egentligen...och så sitter jag här och känner att jag borde fylla livet med saker jag inte har... eller som gått förlorade. Vad är meningen med allt egentligen? Jag vill inte bli mer stark av motgångar, jag vill bli stärkt av medgångar! Så sitter jag ofta vid vattnet och funderar... Nu är det dags att jag reser mig.

Känns skönt att ha kommit en bit på väg nu ändå. Det blir förändringar. Stora. Det kommer att bli bra. Mitt jobb nu är att plocka alla russin ur kakan och ta med mig allt positivt och på så vis starta upp med ny förväntan och ljusa minnen i bagaget. De tog mig hit och de tar mig framåt.

Det här året och nästa är till för att jag ska uppleva, växa, mogna och upptäcka glädjen i att vara Mia. Stärka mig liksom. Det är något man kan göra på flera sätt och det här blir mitt sätt. Jag ska berätta mer senare... saker måste hamna på plats först. Det här är det bästa för mig, mina nära och kära och snart är all tvekan borta. För alla.

If you light a lamp for somebody,

 it will also brighten your path 

(Gautama Buddha)

Önskar er en känsla av sammanhang

/Mia