fredag 23 december 2016

Snart förändringar på gång




Så där...❤
#pausa #kamomill #ingenprestationspress #jagkanbaravara #älskadalltidochoavsett
#julaftonomtvådar

Men i morrn blir det rens, tvätt, packning, matlagning, disk och lite löpning. Vi är inne i en prettomånad och denna dagen blir min decembervardags kulmen...fast på ett roligt sätt. Jag gillar att laga min julmat:)

Är så tacksam över att må så bra som jag gör nu. Jag kan ju göra vad jag vill😊 O skita i att göra det som inte är lika kul. Huvudsaken är att jag gör det jag orkar för att nå målet: ett bantat innehåll i hemmet när det är dags att flytta.

Tre veckor kvar och sen drar vi till Norrköping. Jag och båda mina ungar ska bo ihop och det hoppas vi ska fungera bra. Vi har en asfin lägenhet med alla bekvämligheter så det borde funka. Planen är att börja odla groddar i fönstren och senare odla annat nyttigt i mina rabatter. Nu ska de äntligen bli av, mina odlardrömmar.

Ja så ska jag gymma och sjunga mä så det blir full tankning av det som jag gillar. Måla ska jag göra igen, fast denna gången med ordentlig plats för mina pryttlar...

När våren kommer ska jag utforska nya löparspår...

Och viktigtast är att jag ska ha kvalitetstid med mina hjärtevänner. Sitta länge, umgås läänge och ha det gött.

Dom som vill finnas kvar dom är kvar... Man får se lite vilka... Tror det blir väldans bra i allafall!

Nu är det daga att sova med min lille katte:)

Nattinatt;)


söndag 4 december 2016



En dag till ända...
Har fyllt den med sånt jag tycker om: motion, kaffe, vänner och glädje.

Nej jag är inte hopp-o-studs-glad men det går, det flyter på. Om en månad är jag packad och klar och snart flyttar vi: jag och mina barn.
Känns fantastiskt bra att starta upp i en större stad som jag känt på i ett halvår nu. Jag gillar den! Det är ju så att plötsligt når man någon form av vägskäl och inser att det är dags att öppna dörren för nya, oskrivna kapitel. Befriande att känna att tamigfasen inget är omöjligt. Jag lever Mitt liv och formar det som Jag vill.

Fortfarande tampas jag och stretar på med att stärka mig, känna att jag duger bra som jag är. Det tar tid att hitta det genuina, det som känns äkta och det som är trovärdigt...fast det går framåt.

Jag vill verkligen känna att jag vaknar till en dag full av upptåg och glädje. Snart har jag fixat det. Snart är det min tid att poppa.

Jag vill ju gärna bli det där popcornet jag egentligen är.

Lite mer tid och lite högre värme så ska det nog bli aktivitet igen:)

Jag vill känna att jag lever och älskar villkorslöst.

Önskar Er allt gott och lovar att skriva när orden vill ut.

/Mia